Min första semestervecka har gått sjukt fort, men det brukar ju vara så.Jag och Anna åkte på en liten roadtrip i tisdags. Vi styrde mot vadstena, stannade en sväng i Motala och konstaterade att vi borde sova där en natt. Vi fikade vid slottet i vadstena och får se att det ska vara rockabilly kväll på onsdan. Perfekt! Vi som just hade pratat om att vi ville ramla in i nån cruising eller liknande. Så vi åkte till hästholmen och slog upp vårat tält på en fin allmänning. Bo gratis var hela resans koncept. Vi slog upp tältet och plockade fram grillen, tog varsitt glas vin. Då behagar sig en tysk/svensk kärring att komma ut och försöka köra iväg oss. Hon hade ju liksom sett oss hela tiden. Men vi hävdade allemansrätten och tänkte minnsan inte flytta på oss. Så var det med det. Fan vad ja gillar att sova i tält. Hela camping livet. Bara göra som man vill. Jag skulle passa bra som arbetslös campare, med betalt. Jag glömde iof nämna att på väg ner hade en lastbil med grisskit vält över vägen, så våran bil stank nå så fruktansvärt jävla illa hela semestern. Värsta bajslukten ever. Kändes på flera meters avstånd. På onsdagen solade och grillade vi i vadstena i väntan på kvällen. Vi parkerade bilen på nån dygnsparkering och bestämde att vi skulle sova i den. Det fanns inget lämpligt ställe att tälta på där.Det blev en sjukt fin kväll och det var trevligt att gå runt och kika på bilar och sånt där. Dricka bärs i parken.Sen drog banden igång och spelade. Riktigt kul hade vi. Blev uppbjudna båda två på bugg flera gånger. Träffade ett gäng killar som vi dansade med och skulle efsterfesta med. Dom var också på roadtrip. Så vi var på väg bort mot deras husbil efter allt var slut. Det var då jag började kräkas nå sjukligt. Jag var inte alls så full att det skulle bero på det. Det var bara jättekonstigt. Fast det var ju ett enkelt sätt att bli av med karlarna på^^Det visade sig att jag blivit matförgiftad. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Kräktes konstant i 3 timmar. Anna ringde sjukupplysningen och undrade om hon skulle ringa en ambulans. Så illa var det.Så vi var inte så kaxiga där på morgon kvisten. Jag va mer eller mindre död och Anna var bakis. Vi bestämde att Love fick hämta oss. Det har nog aldrig varit så skönt att lägga sig i en säng när vi kom hem.Vilken roadtrip! Kort och intensiv. Vi får nog göra ett nytt försök :)
