Ofrivillig avsittning

Jag jobbar natt i 4 veckor så att bloggen hinns inte riktigt med, inte för att jag brukar uppdatera särskilt ofta, men anyway.

Måste tala om min ridtur idag, eller min flygtur rättare sagt.
Senaste gångerna jag har ridit har det gått sådär, det gick sjukt bra innan och det kändes som vi verkligen började hitta varann, men det kan ju inte gå bra jämt. Z har varit "spänd" och studsig senaste ca 2 veckorna, kan ju bero på att hon fått bättre kondition blandat med vår/sommar känslor? Aja, hon är inte elak iaf, men pigg.
Så idag red vi i lilla paddocken, sist jag red där var hon livrädd för ena kortsidan då det bor barn bakom häcken och dom var ute och röjde. Jag klandrar henne inte för det, hon är ett bytesdjur och hon hörde nog stora blodtörstiga bästar som skulle äta upp henne, ungefär samma uppfattning som jag^^ Så hon fick vara lite tittig och spänd.
Men idag regnade det lite och inga barn var ute. Vi gick några varv så hon fick kolla läget, sen satt jag upp och värmde upp som jag brukar i alla gångarter. Hon var lite spändare just vid den sidan, men det brydde jag mig inte så mycket om. Sen skrittade jag på halvlånga tyglar och satt i min egna värld, som vanligt. Och då, då small det. Eller jag hörde ingenting. Men hästen flög iväg i full fart åt alla håll och kanter i en studsande gallopp. Antagligen så blev hon ännu mera rädd när jag satt på trekvart, hängandes runt henne och försökte hålla mig kvar på bästa tänkbara sätt. Men det gick inte. Så jag damp ner i backen. Som tur var landade jag på mina mjuka delar och klarade mig utan att tappa luften eller andra smärtor. Däremot var jag inte snabb nog att stänga paddocken så Zeneca sprang ut i full fart mot stallet. Jag linkade efter, var ganska bombsäker på att hon hade sprungit in till sin box, det brukar ju vara det normala. Men icke. Hon stod en bit ifrån stallet och flåsade. Det hade samlats en hög med förvirrade föräldrar som inte visste vad dom skulle göra, så jag fick uppenbara mig och tala om att det var min häst och att det var lugnt. Sen började Z att vandra, helt åt fel håll. Ut mot kyrkogården som ligger brevid, där har hon inte ens varit så jag vet inte hur hon tänkte där. Men jag kände mig lite illa till mods, det är nog inte så populärt att hon springer omkring där. Så jag smög efter och inbillade mig att hon skulle komma när jag ropade. Icke. Efter en stund stannade hon och funderade lite. Sen vände hon hem i full fart och sprang förbi mig. Jahapp. Så jag vände och småsprang för att se var hon tog vägen. Hon hade sprungit in i en hage och ställt sig, perfekt, bara att stänga och ta henne. Hurra!
Jag gick tillbaka till banan och satt upp. Jag är faktiskt ganska förvånad över att jag satt upp igen och red klart, i vanliga fall brukar jag bli lite chicken och inte göra det. Resten av ridpasset gick bra, lite spänd och sådär men det gör inget.
Imorgon rider vi inne i ridhuset så att det blir nån ordning :)

Jag har kanske glömt att berätta om att Zeneca har börjar vara med på hopplektion på måndagar. Jag är ju ingen vidare hoppryttare men jag ville ändå att Z skulle få hoppa då hon verkar tycka att det är jättekul. Så en tjej i deras "tävlingsträningsgrupp" får ha henne varje måndag. Det har hitills gått skitbra :) Zeneca har varit överlycklig. Så det känns kul :)
Så småningom ska jag också ta tag i min hoppskräck, men inte än.

Söndag

Det var inte igår.
Vad händer då? Nja, inte mycket skulle jag säga. Känner mig jävligt bitter.
I helgen har det varit full fart. Metallsvenskan i fredas, och köpingsyran igår. Sjukt kul. Känner mig lite sliten, och nu sitter jag på jobbet. Hur ska detta gå?



Torsdag

Igår flyttades det lite möbler och kartonger till min nya lägenhet, känns tungt. Men det kommer nog göra allt bättre i slutändan.

Jag åkte till stallet och red vid kl17 , det fick bli ute i paddocken. Det blåste en hel del och folk höll på att lasta hinder i nån släpkärra osv, så rätt okoncenrerad var damen. Jag fick tillochmed känna på hennes första "skrämd häst" skutt, men det gick bra, hon tog några språng rakt fram bara och stannade sen. Resten av passet gick kasst, jag var så less när jag till slut gav upp, så där så man känner att sitt otroliga självförtroende slår ner en i skorna. Nä, aldrig mer var känslan. Men efter dagens flytt och alla känslor därifrån så är det inte så konstigt att det gick illa, plus att hon var så uppstressad av omgivningen.

Så idag har jag haft en privatlektion. Den bästa hittills. Värmde upp i alla gångarter först för att sen börja med dagens övning. Vilket var vändningar. Maria ställde ut 4 st koner som jag skulle rida rakt emot och sen vända mot nästa. Först trodde jag att jag skulle vända bakdelen runt men det skulle ja inte, utan bara svänga runt egentligen utan att tappa yttern eller böja för mycket. Vända med rak häst kanske man skulle kunna säga. Efter en stund så fick vi rätt bra kläm på det och hon började bli fin i kroppen. Sen skulle jag göra samma sak i trav. Jösses. Till en början hann man inte med alls och det blev mer som en volt än en fyrkant. Men sen, så blev hon ju skitfin :) eftersom jag hela tiden var tvungen att jobba med skänklar och händer, vi fortsatte på volt sen och det kändes jättebra. Så länge jag jobbade hela tiden så gjorde Zeneca det också. Härligt! Jag har bara varit för lat helt enkelt, skräll.

Så nu vill jag rida massor :)


RSS 2.0