Har min första stalltjänst i lördags. Tiderna var 7-16, jag trodde att man skulle ha tid och smörja sadel/träns, typ promenera en sväng. Icke. Vilket jävla slit! Fodra hästarna, täcka hästarna, släppa ut. Så långt är det liksom inga problem, det ingår ju. Men att packa 40 hösilage påsar med olika mängd, det var fan det värsta jag gjort. Tog ju timmar. Sen fick man trycka i sig lite mat, äntligen. Men just ja, hästarna ska också ha lunch! 40 påsar till då.. Och så tog skiten slut, blev tvungen att öppna ny bal.
Snacka om vansinnig. En slö jävla sax fanns till min hjälp, en liten barnsax dessutom. Plasten som satan himself måste ha tillverkat var ju så gott som oigenomtränglig (?) vilket jävla slit. Men så småningom. Lunchade hästarna, la in em/kvällsmaten i boxarna, mockade min box, och så skulle alla in igen. Och täcke av. SEN ficka jag åka hem, 15:56. Bra uträknat det där. Men jag tror att jag gjorde mer än vad jag skulle egentligen, dom har ju ordinarie personal till alla ridskolehästar, så jag ska bara bry mig om privathästarna, men den här personalen bestod av en typ 12 tjej som inte nådde högt från marken. Så jag hjälpte till lite extra. Whatever, sjukt jobbig dag med tänkte på sömnbristen man redan lider av.

Självklart hade jag kvällsfodringen också, men det tycker jag mest är mysigt. Red min pärla i ridhuset först, vi var ensamma, underbart. Vi börjar hitta varann ganska bra nu, jag har bättre balans och hon är inte lika grinig :) men ett jätteproblem har ju uppstått. Jag kan inte fatta galopp! Det är helt omöjligt. Det blir liksom bara nån slags slängtrav och studsande i sadeln. Rent teoretiskt så vet jag exakt hur jag ska göra. Sitta ner i sadeln, ha hästen "inramad", halvhalt, fatta galopp, typ. Men nej.
Jag hakade inte upp mig på det utan vi travade vidare och gjorde sånt som gick bra istället. Lite skänkelvikningar och såna grejer. Jag är nöjd om hon bara bjuder på framåt, så löser sig resten sen.

Söndagsridningen blev i princip samma, fast med fler hästar i ridhuset. Och jag undrar jag hur det kommer gå att ha henne på lektion, för hon blir väldigt sur så fort någon närmar sig, och väldigt okoncentrerad. Men det visar sig. Jag blir ju väldigt passiv också när det är fler i ridhuset, jag tycker det är skitjobbigt när folk tittar, och när deras hästar går så himla fint. Man känner sig så kass. Men, vi kämpar på vårt vis, och jag vet att det funkar.