Tjaaa!
Det var inte igår. Tänkte uppdatera er om det vanliga. Börjar med mig själv.

Precis som jag trodde efter veckan i Egypten så blev ju matvanorna och träningen lite på hyllan, jävligt synd då det gick så bra innan. Hela förra veckan jobbade jag fm, och jag är verkligen helt slut när jag gör det. Dom förbannat tidiga morgnarna gör ju att man vill ta livet av sig. Men jag släpade mig till spinning i torsdags, det fanns ingen energi i kroppen alls, jag ville bara stanna pedalerna hela tiden. Oftast när man är klar så är man ju nöjd att man gjort det, men inte den här gången. Blev nästan ännu mer sur och orkeslös. Helgen har varit en katastrof matmässigt, åt ute i fredags och Tellus kycklingtallrik på lördagen. Det var ju förstås riktigt gott. Söndagen däremot klarade jag mig på måltidersättare hela dagen, hurra!
Så fortsätt så.

Och så till ridandet.

Red i fredags efter jobbet, det va första gången på evigheter kändes det som. Jag tränade på samma som sist, mycket tempoväxlingar och övergångar mellan trav och skritt. Det gick kanon :) Min tränare red en annan häst i ridhuset samtidigt så jag fick lite gratishjälp och vi pratade om hur hon var och sådär. Maria har ju ridit Zeneca medans jag var borta och det märks. Hon va snabbare på hjälperna och sökte sig ner snabbare än vanligt. Skönt.
På lördagen var jag själv i ridhuset, vilket är det bästa jag vet, så skönt att inte känna "pressen" från alla andra och deras superhästar. Vi travade på och hon var ganska fin mot slutet, även i högervarv :) men det är nog dags att jag går och kollar ryggen, får sitta jätteknasigt för att hon inte ska sätta mig i fel sittben hela tiden.
Söndagen så red vi ut för första gången, det gick över förväntan.
Det blev bara en skrittrunda i skogen eftersom jag inte visste hur hon skulle vara riktigt. Men hon var jätteduktig och gick helst först och över vatten och allt möjligt. Jättenöjd :)

Och så till idag.
Casandra tittade på mig när ja red, det är skönt att ha nån man litar på som kan hjälpa till. Vi gjorde som vi brukar, tempoväxlingar på halvlång tygel, och den där handbromsen som satt i för några veckor sen tycker jag är helt borta. Jag försökte träna på att sitta ner i traven, och det är fan inte lätt! Studsar upp och ner mest, men det är bara att öva. Efter en stund tyckte Casandra att jag skulle prova länga lädrerna ett hål, och det kände jag väll inte alls för egentligen, man är lite "feg" eller vad man ska säga, sitter gärna lite tight för bättre kontroll eller vad man tror. Men jag gjorde det iaf, och vilken skillnad! Klämde inte alls lika mycket med knäna längre och kom ner bättre i sadeln, fränt. Det märktes att Z också tyckte det var bättre. Tänk att en sån liten grej kan göra sån skillnad?
Jag är överlag nöjd med passet, sen vill man så mycket på samma gång, men en sak i taget. Börjar man greja och dona för mycket med tyglar och ben blir det bara värre, det får ta den tid det tar helt enkelt.
Vi ska nog nå banorna vi också.