Tisdag
Herrejävlar vilken träningsvärk jag har. Hade glömt hur stel man blir. Körde marklyft och rygg i söndags, det känns idag kan jag säga. Träningen har ju inte riktigt hunnits med den senaste månaden, det har bara blivit något enstaka pass, och ångesten är upp över öronen. Men nu kör vi igen, snart är vi inne i maj månad och det börjar bli bråttom. Eller, det kommer ju fortfarande snö så man kanske kan bo i sina stora mjukiskläder hela året. Gött. Men jag kan säga att jag vägde mig innan nattjobbet började och det har gett resultat redan, som jag trodde. Tänk vad sömn är viktigt alltså. Och till er som säger att man lever kortare om man jobbar natt, här har ni fingret. Jag är jävligt övertygad om att jag skulle dö innan 40 om jag hade fortsatt med dagtid och 3 timmars sömn per natt. Ingen ork, ingen energi, inget driv. Det är så stor skillnad mot nu så ni anar inte. Jag är tamefan glad dygnet runt. Hejja mig.
Men det blev också väldigt övertydligt vilka problem jag har med att sova på natten på helgerna, obehagskänslan deluxe. Vill inte gå och lägga mig. Kryper i kroppen liksom. Kan va svintrött i soffan och gå in till sängen och lägga mig, och genast klarvaken.
Måste ta tag i dom här demonerna. Men jag vill inte riktigt veta heller.
Jag ska försöka berätta om vad som gör att jag aldrig sovit ordentligt på nätterna, nånsin. Men det får bli ett separat inlägg.
Kattutställning
Då ska jag tala om hur det nu gick i helgen. Vi börjar med fredag.
Med väldigt lite sömn på fm så stressade jag runt i princip hela dagen, gjorde klart burinredningen och fixade lite annat tillbehör, packade allting så det var färdigt. Duschade Merlin runt 21 på kvällen och fönade henne noga. Tyckte hon blev riktigt fin. Borstade igenom Lova och tyckte inte hon behövde badas igen, hennes päls var fortfarande fin. Så efter det gick jag och la mig. Sov ungefär 4 timmar och sen var det bara att gå upp.
Borstade igenom båda katterna igen, gjorde rent ögon, näsa och öron. Borstade mig själv och petade i linserna, klädde på mig skjorta också. Då var det bara att sätta katterna i bur och bära ned allt till bilen. Och vips, katterna borta. Varenda gång man ska nånstans. Hur fan vet dom det? Buren har stått framme i flera dagar för att dom inte skulle misstänka nåt. Jaja, fram med golvmoppen och veva runt under sängen. Fånga och mosa in i bur. Sen bar det av, plockade upp mamma på vägen. Jag tänkte att det skulle vara fullt med folk vid incheckningen, men det var inte alls många. Skönt. Så vi gick in och gjorde veterinär besiktning, gjorde iordning buren och släppte in katterna. Blev riktigt fint faktiskt, jag var jättenöjd. Sen åt vi frukost och det började bli riktigt mycket folk i lokalen. Vi försökte ta reda på vilken tid jag skulle vara vart, men vi fattade ju ingenting. Så vi frågade grannen. Tur var väl det.
Jag sa att det var min första utställning och att vi inte visste nånting alls. Så hon började bläddra i någon katalog och sa att jag skulle till samma domare som hon, så hon kunde hjälpa mig att hålla koll. Sen undrade hon vad jag hade för katter, så jag tog stolt ut mina fina tjejer med ett leende. Och hon ser förskräckt ut och skakar på huvudet. Tittar snabbt på klockan och säger, ja, jag får försöka göra vad jag kan. Hon kallar dit en annan dam och dom tar Merlin och rekord fixar henne. Pulver, sax och herregud. Dom ryckte bort päls runt öronen, klippte runt ögonen, tog bort strån i svansen. Merlin så alldeles chockad ut. Och jag med antagligen. Dom gjorde samma med Lova. Och dom sa att ja, det går nog inte att göra mer nu. Haha herregud. Jag som tyckte dom var så fina. Merlin skulle bedömas först. Och minen på den domaren får mig att börja fnissa. Jag visste ju att det inte skulle gå så bra för henne, så jag hade ju inte väntat mig nå annat. Men han trodde ju att jag skulle bli ledsen så han hade svårt att formulera sig, men sa att hon var för liten för sin ålder och inte riktigt en utställningskatt. Jag sa mest att det var första gången och att hon var sällskap till den andra lite finare katten. Så Merlin fick ingen medalj, men mycket uppmärksamhet då hon satt i min famn och sov mest hela tiden, många som ville klappa. Charm har hon iaf, min lille gris.
Och så Lova då. Vi piffade till henne så gott det gick och begav oss mot bedömning. Den här domaren visste ju redan att jag var här för första gången, så hon var väldigt snäll. Nu pratade hon ju norska så jag fattade inte så mycket av vad hon sa, men Lova hade fina ben, runt ansikte och medelstora ögon, lite för lång rygg och hon hade gärna haft lite plattare ansikte på henne. Men hon sa att med bättre pälsfix så hade det nog gått längre, nu fick hon certifikat men kom inte vidare till nominering. Jag va glad vilket som, hade varit glad om hon bara sa att hon var fin haha. Så jag fick hämta en rosett minsann, hänga på buren. Nu vet jag inte riktigt vad certifierad betyder, men får man 3 såna är man champion. Och det vore ju kul att uppnå. Hon har ju endå en ovanlig färg för honor så det kanske kan gå vägen. Min nästa plan är att vara med i Uppsala 17-18 juni, och förhoppningsvis knipa minst ett certifikat till. Men tills dess, öva öva öva. Och köpa andra produkter tydligen. Damen bredvid skakade bara på huvudet när hon såg vad jag hade med mig. Men äsch, jag åkte dit utan någon som helst aning, och vi fick endå en rosett. Hur svårt kan det vara?
Mitt nya motto.
Våga. Vad kan gå fel?
Jag är glad och stolt över att jag åkte dit, och jag lärde mig massor. Om inte damen bredvid hade varit där hade jag nog fått skämmas lite kanske, så det var en himla tur. Jag ska försöka få tag på någon från kattklubben som kanske kan hjälpa mig till nästa gång. Visa hur man fönar på bästa sätt och vad man ska trimma extra på. Sen måste jag ju hitta en karl till Lova. Gud så spännande!
Onsdag
Hejhejhej
Hoppas ni haft en bra påsk! Min var grym, hade Wilda hela helgen, det är en hund som jag får låna ibland, så det blev mycket promenader och mys. Spelade bingolotto gjorde vi också, gubben oldsberg var ingen hit tyckte Wilda som vände på sig så fort han dök upp i tvrutan. Och ne, han är inte mycket att se på, inte fan delade han ut nå pengar heller. Gubbjävel.
I lördags morse lyckades jag på något mirakulöst sätt gå upp i tid, äta frukost och gå ut med hunden för att sedan vara 20min tidig på spinningen. Det har ju aldrig hänt alltså, och då brukar jag inte ha hund liksom. Dessutom, på vägen hem i bilen fick jag ju nån flipp. Jag grinade. Av lycka. Över vad, det är oklart. Men va bara så jävla glad helt enkelt, livet går åt rätt håll, jag mår så himla bra, jag vill så himla mycket. Ingenting känns så där omöjligt längre. Och det är så skönt. Jag kan inte ens beskriva vilken lättnad det är.
Kattutställningen närmar sig snabbt som Sören, likaså paniken. Eller, hur svårt kan det va? Haha.
Merlin kommer skita i pälsen.
Var hos pappa idag och sydde klart det sista till buren, imorgon ska jag bara dekorera lite tänkte jag, göra typ rosetter och sånt. Lägga iordning allt, försöka ha allt klart. På fredag är tanken att bada och föna Merlin på nytt, Lova är fortfarande superfin i pälsen sen sist, så jag tror faktiskt inte att jag ska bada henne igen. Vi får se. Frågan är hur fan jag ska hålla Merlin ren. Det bästa vore ju att stänga in henne i buren tills lördagen. Men det går ju inte. Jag får typ mata henne och spruta in vatten i munnen. Hålla upp svansen när hon är på toa. Springa efter med babypuder. Cirkus.
Jag har en liten plan om att försöka filma en del på utställningen, försöka prata framför kameran liksom, göra mig rolig. Vi får väl se hur det går. Jag måste fan öva om mina senare planer ska gå vägen.
Tisdag
Yes, bam bom baby, tatuering på plats. Jag är jättenöjd med motiven, men hade väntat mig att vara klar med hela underarmen minst, blev väldigt snopet när hon helt plötsligt säger att vi inte hinner mer idag. När jag bokade den här tiden för 4 månader sen så sa receptionisten att den va en hel dag. Så jag hade ju liksom väntat mig mer om man säger. Det märktes då på mig för att hon fick klämma in mig så snabbt som möjligt igen, så att, den 27 april kör vi klart. Då bokade hon in kl 15 och så kör vi så länge vi kan tills jag måste åka till jobbet. Vill ju gärna vara färdig innan sommaren liksom. För övrigt gjorde det lika ont som jag mindes, handleden var väl ingen hit kanske men det är ju bara att gilla läget. Man överlever. I studion som jag var i så är det typ 5 tatuerare som kör i samma rum om man säger, så man kan kika lite på alla andra som pinas. Då känns det genast bättre. Hade dock svårt att hålla mig från att skratta rakt ut när jag såg vad hon bredvid mig fick på armen. På riktigt, en grön traktor. Alltså va? Vem fan vill ha en grön traktor på armen? Försökte att inte stirra men kunde se mig själv ligga där på britsen med en lätt rynkad näsa och paralyserad blick. Såg att bakgrunden såg ut som en bilmack ungefär. Jösses. Jaja, hon tycker antagligen att mina fjärilar är skitfula, det är okej.
Alltså jag tänkte att jag skulle ha mer tid när man jobbar natt, hur fan hinner man? Iof bokar jag väl in saker utan att tänka på att man ska sova nångång, men endå. Men det var inte ett klagomål, jag är så nöjd. Och glad. Och har energi. Mina kollegor från dagtid säger att dom aldrig sett mig glad så tidigt på morgonen. Nä, antagligen för att jag får åka hem och sova, och jag har fortfarande hela dagen kvar när jag vaknar. Fantastiskt.
Det närmar sig kattutställning, knappt en vecka kvar. Jösses. Hur ska det gå?
Måndag
Jag hade egentligen tänkt skrivit ett inlägg om helgens terrordåd, men jag känner att det är lite på tapeten överallt. Vilket absolut inte är konstigt. Det är fruktansvärt, det som hände. Men fortfarande är ingen förvånad. Varför är det så?
Stämningen på jobbet igår natt va något dämpad, jag själv lyssnade mycket på musik och dokumentärer, fick känslan av att fler stängde in sig lite. Det är mycket att ta in, fundera över. Vad händer nu? Med alla som egentligen inte får vistas i Sverige tex. Vad händer med säkerheten på lastbilar? Hur går man vidare som drabbad?
Men nog om det, livet går vidare, för att det måste. Det finns bara en väg, framåt.
Imorgon är det dags, adrenalinet börjar pumpa runt, fjärilen i magen har vaknat. Timmar kvar nu.
Fredag
En ännu sjukare grej har inträffat, eller sjuk, det är ju bara helt jävla amazing!
Men först ska jag berätta hur det gick med min kära bil.
Igår när jag då kom hem från jobbet på morgonen så ringde jag till verkstaden där den blivit dumpad. Och dom skulle undersöka saken, men vi kände väl båda att det antagligen är generatorn. Jag googlade lite på det och kände svetten i pannan. Räknade lite runt 5 tusen typ. Så då var tatuering bortblåst. Inte kunde jag somna heller. Bajsbil.
Men så ringer herr bildoktor runt 14 och undrar hur mycket pengar jag har. Ja, inga naturligtvis. Men han skojar bara, det är batteriet som gett upp. Kortslutning.
Så den notan landade på 1500,och det blir tatuering på tisdag. Wop wop!
Till nästa grej.
Jag blev ju då sponsrad till introduktionskursen för gelé naglar. Men så igår så får jag veta att hon sponsrar mig med hela utbildningen! Det är ju så jävla fantastiskt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag hade fått slita hund för att möjligen kunna gå kursen iår, och så tada! En skjuts i rätt riktning, som kommer hjälpa mig så enormt. Jag vill nu! Kursen kommer vara i höst, är redan överladdad.
Tack tack tack tack ❤️
Skit
Ja, livet vänder ju rätt snabbt alltså. Eller livet, herregud, det är inte en världskatastrof som inträffat. Men bilen har dött, och livet kretsar en del kring sen liksom. Åkte till Arboga och fyllde på fransar, inga problem. Men sen tvärdöd. Gick inte ens att låsa upp med knapparna på nyckeln. Blir så less. Och vem fan bor i Arboga? Vem ska man ringa? Är det bara att självdö eller. Ne men fick tag på en som kom, vi startade den med ett annat batteri men det gick inte att gasa utan att allt slocknade. Så det var bara att ringa bärgare. Får väl domen imorgon. Och det är lite skitsamma, alltså det kostar ju vad det kostar, bilen måste man ha. Det som är så pissivt är att om det blir en dyr historia så kommer jag behöva boka av tatueringstiden som jag väntat på i 4 månader. Den är på tisdag liksom. Fyfan va ledsen jag kommer bli. Men jag kan ju inte lägga massa pengar på det om bilen måste lagas, det säger ju sig självt. Jag får helt enkelt hoppas på det bästa.
En annan sjuk grej. Ni vet kursen jag skrev om igår? Imorse hörde en nära vän av sig till mig och säger att hon betalar den, hon sponsrar mig med den. Sjukt vad glad jag blir! Så tacksam. Jag ska bli kung.
Jag ska fan bli det.
Nighty night
Glädjeruset, euforin och energin som finns i kroppen. Eller dom två första är kanske samma sak? Saksamma! Happy. Första nattveckan dag 3, det är precis som jag minns det. Pigg och glad hela nätterna och somnar inom 30 min när jag lagt mig, sover tills jag ska vakna liksom, och är utvilad. Det är fantastiskt. Jag har inte tränat något än, men tanken är att jag ska göra det idag innan jag åker hem. För på EM ska jag fylla på fransar och efter det får man ju inte duscha på 12 timmar.
Igår kväll fortsatte jag att sy på utställnings inredningen, snart är det bara det roliga kvar, själva detaljerna. Ska fortsätta på söndag. Kommer bli fint.
En annan kul grej.
Som jag sagt så håller jag på att utbilda mig själv inom gelé naglar, det går framåt, det blir bättre för varje gång. Men självklart skulle det vara behövligt med en utbildning så jag får diplom osv. Men jag är lite snål, det är fan dyrt. Och jag vill inte ta lån för det. Den billigaste jag hittat går på 9 tusen, den dyraste 28 tusen. Stört. Men så idag, eller typ nyss, hittade jag en introduktionskurs där man lär sig grunderna och får någon typ av intyg på det förstås, för 1500. Så jag tänker att om jag går den så lär man sig antagligen ännu fortare resten sen, plus att jag kan ta mer betalt för naglarna jag gör. Så den ska jag gå. Den är från samma företag som gör utbildningen för 9 tusen, och går man den här så drar man av den summan på den dyrare utbildningen sen. Alltid nåt. Så den 26 maj är det dags. Superkul!
