Lördag

Hade en sån sjuk dröm inatt. 
Världen skulle gå under. Vi skulle träffas av såna där stenar, meteorer? Som armageddon ungefär. Sån störd känsla att veta att det inte skulle bli någon morgondag. Vart skulle man ta vägen? Med vilka skulle man dela sin sista stund med? Sån panik. Och ändå gick man bara och väntade, letade på himlen. Så sjukt, så verkligt. 

Vart skulle man ta vägen? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0