Drömde att jag var tillbaka på Scania, satt i fikarummet och hälsade på alla gamla kollegor, och nya. Typ alla idiotoperatörer hade ju blivit mek också. Dom såg fortfarande lika dumma ut, om inte ännu tommare i blicken. Och den enda personen som jag ville träffa gick bara förbi, som om jag inte fanns. 

Och alla andra viktiga personer gjorde samma sak. Det enda positiva i den drömmen var att jag iaf hittade i maskinparken. Det är en rätt underlättande känsla måste jag säga. Jag och min spark ensammast i världen :)

Som det är just nu på Volvo så tar det en stund och hitta maskinen man ska laga. Speciellt eftersom dom har målat om alla pelare och nr som satt på. Det är lite det enda man har att gå på. Bra jobbat! Man känner sig så jävla dum när man går runt där och ser vilsen ut. 

Plööh. Precis betalat alla räkningar, det sög ju. Det är en jävla tur att jag inte har häst längre. 

Sitter och funderar på om man har något av värde att sälja, det enda jag kommer på är katten. Men det går ju inte.