Kan det inte bara vara över? Jag vill inte gå en sommar till med dom här jävla stenarna på ryggen. Allt annat börjar ju ordna sig, måste det här skiten dra ner mig igen..

Men ja, det känns lite lättare än vanligt faktiskt. Jag jobbar em så det kan vara därför. 

Helgen har varit grymt, nykter i fredags och eskilstuna på lördag, jag har saknat den stan. Riktigt kul att vara där igen, vi hamnade på Harrys och dansade. Det behövde jag. Ha kul o vara glad :) jag kan ju säga att söndagen spenderades i soffan mest. Fyfan vilken bakis brud. Det var värt det! 

Träningen går bra, men jag kommer fortfarande inte i några jeans, vilket börjar bli jävligt störande. Det bygger ju inte direkt på motivationen. Men det är bara att kämpa vidare, snart smäller det väl till. Hoppas jag. Konditionen är mycket bättre iaf. 

Kortvecka också, hurra! Undrar hur man ska spendera helgen :) misstänker mycket grill, folk och bärs. Underbart. Sommaren närmar sig :)

Vill jag ha dig 

Not.

Ser ut som att jag dessutom ska gå en till fm vecka nästa vecka. Skjut mig. 

Men det tar sig. 

Mardrömmar inatt också, så blev inte alls mycket sömn. Så jävla drygt. Och ensam får man sova, grannen jobbar natt :( 

Tur att Merlin ligger så nära som möjligt. 

Jag drömmer den här drömmen jävligt ofta, men då har det inte varit så illa som nu. Det otäckaste med den är ju att "Demonen" eller spöket som är med, har jag ju känt förut. Och drömmen utspelar sig i mitt gamla rum. Jag vet att jag har vaknat och sett siliuetten av den här grejen stå på mitt golv. 

Tro mig, jag ryser fast jag står på jobbet och skriver. 

Jag vet inte ens om jag vill berätta heller. 

I drömmen så sover jag. Oftast med någon. Det gjorde jag inatt. Jag sover med olika personer så i drömmen är det liksom flera nätter. Ingen ser den här demonen utom jag. Han/den/det ser ut ungefär som han den blonda i "änglar och demoner ", den där som torterar sig själv. 

Jag vaknar upp och den står där, borrar sina jävla ögon i mig. Tar tag i fötterna och drar ner mig på golvet, den gör ju egentligen ingenting med mig förutom att skrämma skiten ur mig. Skriker 2 mm från mitt ansikte och är jävligt obehaglig. Jag skriker såklart hysteriskt, personen jag sover med fattar ingenting. Demonen är ju kvar o står i mitt rum och tittar på mig, jag pekar på den men ingen ser den. Och den bara hånler mot mig. Väcker mig natt efter natt på olika vis, dödar människor runt mig, får mig att döda människor. Allt är som i en film, sjukt verkligt och genomtänkt liksom. Jag får reda på att anledningen till att den inte kommer åt mig är för att jag har ett kors i fickan. Den försöker hela tiden lura av mig korset, andra människor som egentligen också är demoner försöker. Så jävla sjukt. Allt är så verkligt. Tyngden av mig själv när den drar ner mig på golvet, dunsen. Precis så som det skulle kännas. 

Och den tittar på mig, hela tiden. 

Jag vaknar och den är runt mig hela tiden. Hatar mig. 

Jag är jävligt förvånad över att jag inte vaknat skrikandes eller dylikt. Som tur är sov jag iaf inte ensam. Så jävla rädd fortfarande. Så jävla svettig. Men ändå så jävla trött, fick tvinga mig själv att vara vaken tills klockan ringde. Ville verkligen inte sätta ner fötterna på golvet.

Fyfan. Jag tänker inte sova själv en natt till. Men vad hjälper det, det är ju ändå bara jag som ser.

Helgen var ju grym på sina vis, träffat mycket folk och hållt i träningen. Lördagen bjöd på så sjukt mycket skratt att jag hade träningsvärk i magen. 

Veckan hitintills har också varit helt okej, lite rörig början kan jag tycka, men men. Inget jag personligen lider av. Kurs i måndags, spinning igår och idag är jag nästan lite pigg, nästan. Mina ben är ju som spagetti. Jag tycker ändå att jag märker skillnad på spinningen redan, det känns ju jävligt bra. Man vill ju helst dock att byxorna bara ska ramla av direkt för att man blivit så himla smal. Nja.. Tålamod. 

Jag måste ju fortfarande be någon ta kort på mig så jag har något att gemföra med. Alltid kul att ha. Snart är det äntligen långhelg, jag längtar.