Det är idag 3 år sen vi var på kliniken och fick en glimta hopp. 

Jag förstår inte vart tiden tar vägen, eller vad jag gör med den. Det känns som igår, samtidigt som för hundra år sedan. 

Det har varit en bergodalbana helt klart. Många förändringar i livet, många jobbiga stunder, förvirrade. Jag vet inte om jag blivit nå klokare med mina känslor heller egentligen. 

Men livet rullar på, varesig jag vill eller inte. 

Vi. För all tid.