Tisdag

Ojojoj vad jag har saker att berätta. Har tänkt skriva sjukt många inlägg om allt möjligt, men man har inte riktigt haft tid, eller ro kanske man ska säga.

Men, jag börjar med Zeneca eftersom hon har rört om lite i min värld.
Jag hittade henne på blocket, föll väll egentligen för hennes utseende först, fux med bred bläs och 4 vita strumpor. Lite som en dressyrhäst ska se ut i mina ögon. Sen var hon 14 år, gjort det mesta, startat lite clearounder osv. Kändes som en bra häst att börja om med, inte för ung men ändå med några år kvar. Så varför inte?
Ner mot Borås gick resan, fick med mig brorsan i sista stund, stackarn. En sjukt lång resa. Vi fick stanna på "gården" en natt så att jag kunde provrida 2 gånger. Jag var ju förstås sjuk dessutom, så själva ridningen var ju ingen hit, orkade ingenting kändes det som. Plus att det var sjukt längesen jag red ordentligt i ett ridhus, så mina ridtalanger låg och sov nånstans. Zeneca och jag kom inte jättebra överens från början, vi bråkade absolut inte, men ingen gnista sådär. Men efteråt i stallet så kände jag att hon nog behöver lite omväxling, ut i skogen, leka i ridhuset, hitta glädjen igen. Hon såg så "nere" ut. Då kände jag att det kan jag ordna! Jag vill få liv i gumman. Och ridningen kommer också att lösa sig, det är ju mitt problem, hon kan ju redan.

Och på den vägen bestämde jag mig, förra helgen åkte vi med släp och hämtade hem damen. Det känns väldigt annorlunda att ha häst igen, kanske för att vi inte känner varann än, men det löser sig. Så länge jag vill och kämpar så vet jag att det kommer bli bra. Vi kommer bli bra.
Än så länge sneglar hon mest på mig och har mig under ett misstänksamt öga liksom. Men lugn, jag har tålamod, det tar den tid det tar.

Innan jag börjar rida ska jag iaf byta sadel, tror inte den är okej. Vi provade longera i ridhuset igår och det var inga större problem. Snart är vi igång!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0