Woho, glädjen när 4 olika personer på jobbet har sagt att jag har smalnat av! Yes!

Och då tycker hjärnan direkt att jag får äta godis, helst på en gång. Komiskt hur det där funkar. Precis som att det inte gör nåt då.
Men icke. Keep it up.
Du fixar detta.

Har min första stalltjänst i lördags. Tiderna var 7-16, jag trodde att man skulle ha tid och smörja sadel/träns, typ promenera en sväng. Icke. Vilket jävla slit! Fodra hästarna, täcka hästarna, släppa ut. Så långt är det liksom inga problem, det ingår ju. Men att packa 40 hösilage påsar med olika mängd, det var fan det värsta jag gjort. Tog ju timmar. Sen fick man trycka i sig lite mat, äntligen. Men just ja, hästarna ska också ha lunch! 40 påsar till då.. Och så tog skiten slut, blev tvungen att öppna ny bal.
Snacka om vansinnig. En slö jävla sax fanns till min hjälp, en liten barnsax dessutom. Plasten som satan himself måste ha tillverkat var ju så gott som oigenomtränglig (?) vilket jävla slit. Men så småningom. Lunchade hästarna, la in em/kvällsmaten i boxarna, mockade min box, och så skulle alla in igen. Och täcke av. SEN ficka jag åka hem, 15:56. Bra uträknat det där. Men jag tror att jag gjorde mer än vad jag skulle egentligen, dom har ju ordinarie personal till alla ridskolehästar, så jag ska bara bry mig om privathästarna, men den här personalen bestod av en typ 12 tjej som inte nådde högt från marken. Så jag hjälpte till lite extra. Whatever, sjukt jobbig dag med tänkte på sömnbristen man redan lider av.

Självklart hade jag kvällsfodringen också, men det tycker jag mest är mysigt. Red min pärla i ridhuset först, vi var ensamma, underbart. Vi börjar hitta varann ganska bra nu, jag har bättre balans och hon är inte lika grinig :) men ett jätteproblem har ju uppstått. Jag kan inte fatta galopp! Det är helt omöjligt. Det blir liksom bara nån slags slängtrav och studsande i sadeln. Rent teoretiskt så vet jag exakt hur jag ska göra. Sitta ner i sadeln, ha hästen "inramad", halvhalt, fatta galopp, typ. Men nej.
Jag hakade inte upp mig på det utan vi travade vidare och gjorde sånt som gick bra istället. Lite skänkelvikningar och såna grejer. Jag är nöjd om hon bara bjuder på framåt, så löser sig resten sen.

Söndagsridningen blev i princip samma, fast med fler hästar i ridhuset. Och jag undrar jag hur det kommer gå att ha henne på lektion, för hon blir väldigt sur så fort någon närmar sig, och väldigt okoncentrerad. Men det visar sig. Jag blir ju väldigt passiv också när det är fler i ridhuset, jag tycker det är skitjobbigt när folk tittar, och när deras hästar går så himla fint. Man känner sig så kass. Men, vi kämpar på vårt vis, och jag vet att det funkar.

Yey fredag.. Och va fan är det att vara glad över.

Sjukt otaggad på livet idag. Hopplösa jävla liv. Gnäll gnäll gnäll. Gör nåt åt saken då?

Förhoppningsvis så är ridhuset ledigt ikväll så jag kan rida bort den här ångesten, iaf för nån timme. Det har ju varit sportlov denna vecka, så har inte kunnat rida alls, ungjävlar överallt. Förbannat. Jag har stalljour på lördag också, 7-16, plus kvällsfodring. Inget sova på hela veckan, fantastiskt.

Jomenvisst! Nöjd tjej, äntligen är den på plats.

Ett hus på landet, med stall? Nån som har det till övers? Aja, keep dreaming.

Sitter just nu och blir gaddad. Visar bild sen. Fint blir det.

Ångest ångest ångest. Men det är nog. Så här ensam kan jag lika gärna vara själv.

Hejhej.
Red Z igår för första gången i nya sadeln, tyvärr så hann vi bara skritta + en kort trav då ridhuset var bokat för privat lektion. Men det gör inget, Z har ju stått länge och jag är fruktansvärt ringrostig, så det kanske var bra att bara sitta in sadeln och kolla runt i ridhuset, bekanta sig med alla ljud osv. Hon kändes iaf pigg och fräsch :) redo att komma igång. Sadeln är sjukt skön, passar min bakdel perfekt.
Det enda som stör mig med ridningen är att jag är så spänd, känslan är liksom lite blandad med rädsla, vet inte riktigt vad det beror på. Z är jättesnäll och har inte gjort nåt dumt alls. Men man är väl som sagt ringrostig och det var längesen jag red på "riktigt", det hör väl ihop med osäkerhet. Och kanske lite för att dais slängde av mig typ det sista hon gjorde, men ja red henne en gång till efter det, och det var inga problem, kanske just för att det var Dais.
Själv så tror jag bara att jag måste komma igång igen, ordentligt. Och lära känna Zeneca.

Mitt mål i år är iaf att vara med på nån slags tävling, och det ska klaras av.

You've just lost something. Someone. Anyone. No one.

Snälla slå ihjäl mig, snälla slå ihjäl mig, snälla slå ihjäl mig...

Fy fan vad jag hatar dessa förbannade jävla tidiga uppstigningar! Det här håller fan inte. Det går inte. Jag vägrar.
Välkommen ångest. Måste flytta närmre jobbet, för att byta jobb är ju inte det smartaste man kan göra just nu. Men då står man, all alone. Men det är väl bara att välja antar jag.

Sjukt bra morgonhumör. Hoppas jorden går under.

Tänkte berätta lite om hur sadelutprovningen gick i måndags :)

Först så tittade hon (vad hon nu hette) på Zenecas kropp och kände igenom diverse muskler. Hon konstaterade att hon var stel i halsmusklerna, precis som Casandra redan talat om, och att det berodde på att sadeln inte legat bra, också som vi redan misstänkt. Så det var ju bra. Vi gick ut till ridhuset och sadlade på första sadeln, jag tyckte att jag satt helt okej till en början. Skrittade runt lite för uppvärmning och började sedan trava på stora mittvolten. De första stegen Z tog så gjorde hon små steg, som hon va van med, med den gamla sadeln som satt fel och gjorde ont. Men väldigt snabbt så längde hon på stegen och verkligen flög fram med bjudning, hon kunde ju röra sig ordentligt, skönt! Då började jag med mitt vinglande i sadeln, noll balans. Men jag tänkte att det är säkert för vi inte känner varann än och sådär, jag har inte riktigt hittat hennes takt. Nåväl, en helt okej sadel.
Vi sadlade om till sadel nr 2. En med lite taightare sits, kändes lite "instängt" i början. Z tyckte verkligen om den, och i traven satt ja helt still med balans och grejer. Perfekt! Båda sjukt nöjda. Men eftersom "hon" hade med sig ännu en sadel så provade vi den också. Sjukt skön, asmjuk verkligen. Jag travade kanske 2 varv när vi båda sa -nej. Jag fick dålig balans och Z verkade irriterad.

Så sadel nr 2 är välkommen hem till mig vilken dag som helst nu, hon skulle bara fixa till den lite. Tror det var en av märket "prestige". Blir nog skitbra.

Ja vill rida mera, nu.

7 månader sen. Helt stört.
Jag vill fortfarande inte leva utan dig.