Stämningen på jobbet igår natt va något dämpad, jag själv lyssnade mycket på musik och dokumentärer, fick känslan av att fler stängde in sig lite. Det är mycket att ta in, fundera över. Vad händer nu? Med alla som egentligen inte får vistas i Sverige tex. Vad händer med säkerheten på lastbilar? Hur går man vidare som drabbad? 

Men nog om det, livet går vidare, för att det måste. Det finns bara en väg, framåt. 

Imorgon är det dags, adrenalinet börjar pumpa runt, fjärilen i magen har vaknat. Timmar kvar nu.