Kattutställning

Då ska jag tala om hur det nu gick i helgen. Vi börjar med fredag. 


Med väldigt lite sömn på fm så stressade jag runt i princip hela dagen, gjorde klart burinredningen och fixade lite annat tillbehör, packade allting så det var färdigt. Duschade Merlin runt 21 på kvällen och fönade henne noga. Tyckte hon blev riktigt fin. Borstade igenom Lova och tyckte inte hon behövde badas igen, hennes päls var fortfarande fin. Så efter det gick jag och la mig. Sov ungefär 4 timmar och sen var det bara att gå upp. 

Borstade igenom båda katterna igen, gjorde rent ögon, näsa och öron. Borstade mig själv och petade i linserna, klädde på mig skjorta också. Då var det bara att sätta katterna i bur och bära ned allt till bilen. Och vips, katterna borta. Varenda gång man ska nånstans. Hur fan vet dom det? Buren har stått framme i flera dagar för att dom inte skulle misstänka nåt. Jaja, fram med golvmoppen och veva runt under sängen. Fånga och mosa in i bur. Sen bar det av, plockade upp mamma på vägen. Jag tänkte att det skulle vara fullt med folk vid incheckningen, men det var inte alls många. Skönt. Så vi gick in och gjorde veterinär besiktning, gjorde iordning buren och släppte in katterna. Blev riktigt fint faktiskt, jag var jättenöjd. Sen åt vi frukost och det började bli riktigt mycket folk i lokalen. Vi försökte ta reda på vilken tid jag skulle vara vart, men vi fattade ju ingenting. Så vi frågade grannen. Tur var väl det. 
Jag sa att det var min första utställning och att vi inte visste nånting alls. Så hon började bläddra i någon katalog och sa att jag skulle till samma domare som hon, så hon kunde hjälpa mig att hålla koll. Sen undrade hon vad jag hade för katter, så jag tog stolt ut mina fina tjejer med ett leende. Och hon ser förskräckt ut och skakar på huvudet. Tittar snabbt på klockan och säger, ja, jag får försöka göra vad jag kan. Hon kallar dit en annan dam och dom tar Merlin och rekord fixar henne. Pulver, sax och herregud. Dom ryckte bort päls runt öronen, klippte runt ögonen, tog bort strån i svansen. Merlin så alldeles chockad ut. Och jag med antagligen. Dom gjorde samma med Lova. Och dom sa att ja, det går nog inte att göra mer nu. Haha herregud. Jag som tyckte dom var så fina. Merlin skulle bedömas först. Och minen på den domaren får mig att börja fnissa. Jag visste ju att det inte skulle gå så bra för henne, så jag hade ju inte väntat mig nå annat. Men han trodde ju att jag skulle bli ledsen så han hade svårt att formulera sig, men sa att hon var för liten för sin ålder och inte riktigt en utställningskatt. Jag sa mest att det var första gången och att hon var sällskap till den andra lite finare katten. Så Merlin fick ingen medalj, men mycket uppmärksamhet då hon satt i min famn och sov mest hela tiden, många som ville klappa. Charm har hon iaf, min lille gris. 
Och så Lova då. Vi piffade till henne så gott det gick och begav oss mot bedömning. Den här domaren visste ju redan att jag var här för första gången, så hon var väldigt snäll. Nu pratade hon ju norska så jag fattade inte så mycket av vad hon sa, men Lova hade fina ben, runt ansikte och medelstora ögon, lite för lång rygg och hon hade gärna haft lite plattare ansikte på henne. Men hon sa att med bättre pälsfix så hade det nog gått längre, nu fick hon certifikat men kom inte vidare till nominering. Jag va glad vilket som, hade varit glad om hon bara sa att hon var fin haha. Så jag fick hämta en rosett minsann, hänga på buren. Nu vet jag inte riktigt vad certifierad betyder, men får man 3 såna är man champion. Och det vore ju kul att uppnå. Hon har ju endå en ovanlig färg för honor så det kanske kan gå vägen. Min nästa plan är att vara med i Uppsala 17-18 juni, och förhoppningsvis knipa minst ett certifikat till. Men tills dess, öva öva öva. Och köpa andra produkter tydligen. Damen bredvid skakade bara på huvudet när hon såg vad jag hade med mig. Men äsch, jag åkte dit utan någon som helst aning, och vi fick endå en rosett. Hur svårt kan det vara? 
Mitt nya motto. 
Våga. Vad kan gå fel? 

Jag är glad och stolt över att jag åkte dit, och jag lärde mig massor. Om inte damen bredvid hade varit där hade jag nog fått skämmas lite kanske, så det var en himla tur. Jag ska försöka få tag på någon från kattklubben som kanske kan hjälpa mig till nästa gång. Visa hur man fönar på bästa sätt och vad man ska trimma extra på. Sen måste jag ju hitta en karl till Lova. Gud så spännande! 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0