En tuff vecka lider mot sitt slut. Jag tog mig igenom den. I vanlig ordning när jag borde vara uppstressad och panikslagen så blir jag apatiskt lugn. Känslolös typ, det går som det går. Ta ett andetag åt gången. Det tar ut sin rätt i efterhand istället kan jag säga. Somnade ganska omgående när jag kom hem i måndags och pendlade mellan säng och soffa till onsdan. Sjukt hur mycket man kan sova. Och bukras el grande. Måste sluta äta salsasås. Men det är ju så gott. 

Nä fyfan, nu kan jag bara vänta. Jag har gjort så gott jag kan, och är nöjd med det. Må detta få ett slut bara. 

Träningen går bra, framsteg hela tiden även fast man inte tycker det. Tekniken börjar sitta och det går att lägga på, känns riktigt kul. Förutom att mina knän misstycker. Måste testa med knäskydd/stöd och se om det hjälper. Jag hade tänkt att jag skulle va igång med löpträningen ute nu, men har inte kommit så långt än. Man gör ju inget annat än är på gym känns det som, mitt andra hem. Det tar fan mer tid än att ha häst. 

En annan sak jag måste berätta är ju att min lilla familj kommer att utökas i början på juni. Då Merlin inte blev så stor blir det nog svårt att avla på henne, jag ska diskutera lite med uppfödarna och se vad dom säger, det kanske inte är nån fara. Men Iaf. Merlins mamma har fått en ny kull och en liten röd syster ska vi ha. Jag hoppas bara att Sassie orkar med en till. Förhoppningsvis får Merlin någon att leka med så Sassie kan vara ifred. 

Bäbis, kom hem nu!