Torsdag

2 år har passerat. Det känns fortfarande som det va igår. Jag vet inte åt vilket håll jag ska gå. Hur jag ska ta mig fram. Hur jag ska acceptera att du inte finns.

Jag saknar dig mitt hjärta, varje dag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0